DÄRFÖR ÄR DET PINSAMT TYST OM RESURSSKOLAN
Efter
att ha diskuterat med några föräldrar med hemmasittande barn eller barn med
annars problematisk skolgång började jag titta på samlat material om temat resursenhet
eller resursskola. Bästa föräldrar, det är viktigt att ni förstår hur det
hittills har gått till.
Ålands kommuner och
utbildningsdistrikt hade inför budgetplanering för år 2026 av
landskapsregeringen fått en formell förfrågan om intresse att ta på sig
huvudmannaskapet för en ny resursenhet inom utbildningssektorn (rapport om
stödinsatser ÅLR
2024/3929, ÅLR 2025/5465) för elever i grundskolan i
särskilda situationer.
Man
skriver att ”utformningen av landskapsbidrag är avgörande, ett resurscenter kan
bli dyrt och kommunerna kanske inte kan bära denna kostnad utan att landskaps-bidraget
för dessa elever ses över” och att ”kommunerna skulle behöva vara beredda att
gå in med finansiering, både på kort och på lång sikt”!
Landskapsregeringen
tyckte att ”Mariehamns stads skulle vara en naturlig kandidat för att åta sig
huvudmannaskapet för resursenheten”.
Bildningsnämnden
var inte intresserad p.g.a. osäker finansiering! Man nämnde också bristen av
tillgång till lokaler i närheten av en skola samt en stor arbetsbörda. Härtill har
staden redan idag huvudmannaskap för Ålands barnomsorgs- och grundskolepsykologer,
tillsynsenheten för hemundervisning och talterapi för Ålands förundervisning
och grundskola. Dessutom, med ett nyligen konstaterat ytterligare finansieringsbehov
om 700.000 euro i nacken.
Dessutom,
alldeles nyligen har vi fått höra hur landskapsregeringen (Lib, C, S) drar in
resurser från, just det, kommunerna! Samt prioriteringar för andra och äldre
elevgrupper.
Grundskolan
utgör grunden att bygga på och en resursskola skulle även avlasta den övriga
skolverksamheten och stöda de redan här boende inflyttade barn. Det är inte
kommun-strukturen som är problemet utan den nuvarande landskapsregeringen med
sina baklängesprioriteringar.
